Det började natten mellan fredagen och lördagen, sen dess har det bara gått utför. Vi har haft skyttetrafik mellan sovrummen+badrummet+tvättstugan. Idag försöker jag dricka kaffe, vilket måste betyda att jag är på bättringsvägen. Jag kommer alltså att överleva.
7-årigen kom hem ifrån sthlm i söndags, så nu håller vi tummarna att han klarar sig. För jag tror inte att jag klarar av mer nu.
Å som pricken över i:et så löper den inneboende katten också.
Vart tog det glamorösa livet vägen? … Liksom!!!
Trivsel 